Som man säger jämt, livet är kort och orättvist men samtidigt så jävla vackert

En vanlig fredag blev till en grymt känslosam stund, alltså fast man bara känner folk på avstånd så finns dom. Där när man har träffats på fyllan och skrattat.
Hoppas alla lär sig av deras misstag för dethär är redan en man för mycket bort från vår värld igen. Fan tänker det inte sluta?
Vila i frid Hugo! Och alla mina tankar går till hans familj men också till John.

Så igår blev det mys framför tvn med Numelins och idag ska man göra nått tills det blir middag på rödhäll och lite rådjurs jakt! ;)

Ha de! Ta vara på er!

Kommentera inlägget här :